I gamla tider var man antingen längdåkare, turåkare eller alpinåkare. Det gällde under hela livscykeln och under hela skidsäsongen. Längdåkarna tränade oftast två pass om dagen. De åt upp all mat i buffén och tog slut på varmvattnet i duschen. Turåkarna var silverrävarna som utan att göra mycket väsen av sig färdades mellan STFs fjällstugor iförda solblekta bomullsanoraker med fastsydda tygmärken. Utförsåkarna höll sig i liftar och pister från att liften öppnade kl 9 till afterskin började kl 16. Sällan möttes deras världar. Så är det inte idag.
I dag är en och samma skidåkare aktiv på många olika typer av skidåkning. Det varierar med var i livet man befinner sig. Det varierar också mellan olika säsonger, olika sällskap och olika väder- och snöförhållanden.
I början av säsongen lockar de fina spåren till klassisk längdskidåkning. Under jul och nyår är den gemensamma nämnare i familjen kanske alpin åkning och då det blir häng i pisterna. Under januari lockar nysnön till åkning i obanad snö, både i skogen med turskidor och på fjället med toppstursutrustning. Eller så har man slagit vad med arbetskamraterna om att köra Vasaloppet och fjällveckan får vikas till teknikträning och att jaga mil i längdspåren.
Från vecka sju kommer ljuset tillbaka samtidigt som fjällspåren dras. Vid fint väder är det på fjället man vill vara. Turer med skateskidor (som är lättare att hantera i brantare kupering), turskidor (med stålkanter) och toppturer blir förstahandsvalet för många. Sedan blir det bara bättre och bättre. Vissa år har längdspåren dragits till slutet av maj och spår efter toppturer har synts på midsommar!
Fördelarna med att variera sin skidåkning är många. När man testar en ny variant av skidåkning pekar utvecklingskurvan brant uppåt. Utveckling är kul! Ofta leder det nya i skidåkningen också till nya sociala sammanhang och nya vänner. Man får också så kallade cross-over effekter. Längdåkningen ger en bra grundkondition som man har nytta av vid både tur- och alpinåkning. Balansträningen från snabbare utförsåkning har man väldig nytta av som längdåkare.
Gillar man idén med allsidig åkning så är Funäsfjällen den idealiska lekplatsen. Längdåkningen behöver knappast någon introduktion. Enligt många har vi de bästa längdspåren i Skandinavien. Våra världsstjärnor i både i traditionell längdåkning och långlopp ses ofta swisha förbi på träningsrundor i spåren.
För den alpina åkningen har vi ett färskt resultat från Freeride: Sveriges bästa skidort 2023 är Funäsdalsfjällen!
Turåkningen har många varianter. De klassiska dagsturerna på fjället mellan Fjällnäs, Tänndalen, Ramundberget och Bruksvallarna går att åka i många varianter. Ofta med ett eller flera stopp vid en våffelstuga. Lite längre fjällturer med övernattning i stugor går ofta längs lederna. Antingen söderut mot Rogen-området eller norrut mot Helags och Jämtlandsfjällen. För toppturer finns oändliga varianter. Några av de bästa utgångspunkterna är fjällparkeringen i Tänndalen och Walles Fjällhotell i Bruksvallarna. I Funäsfjällen jobbar duktiga guider med att uppdatera snötäckets stabilitet. Kolla deras prognoser på lavinprognoser.se. När skaren bär förvandlas hela området till ett gigantisk lekområde för skateåkning. Till en början när skaren är tunn får man vara tidig. Allteftersom snön sjunker ihop kan man vissa år åka när som helst på dygnet. Våren är ljus!
